Innehållet på den här sidan är marknadsföring
Evans: Tre scenarier för 2016
I vilken riktning går aktiemarknaderna 2016? Garry Evans, chef för Global Asset Allocation Service på kanadensiska analysfirman Bank Credit Analyst och talare på SKAGENs kommande Nyårskonferens, målar upp tre möjliga scenarier.
Huvudscenario, 60 procents sannolikhet
Tillväxten i USA, Europa och Japan är fortsatt positiv, men under genomsnittet. Ett lågt inflationstryck innebär att den amerikanska centralbanken Fed höjer räntan – men bara långsamt. Bank of Japan och ECB genomför ytterligare kvantitativa lättnader, och de långa räntorna förblir stabila.
Det blir ingen recession, men konsumtionen och företagsinvestingar (Capex) i utvecklade marknader ökar endast måttligt. Riskutsatta tillgångar ger bäst, men inte särskilt hög, avkastning. Aktier i utvecklade marknader ger en hög ensiffrig avkastning, baserat på viss vinsttillväxt och en liten ytterligare multipelexpansion. Värderingarna är dock redan rätt höga i de flesta marknader varför multipelexpansionen är begränsad.
Högavkastande obligationer stabiliseras i takt med att oljepriset svänger runt 40 dollar. Andra råvarupriser fortsätter att falla och den amerikanska dollarn stiger ytterligare. Tillväxtmarknadsaktier underpresterar. Men efter sex år in i en expansionsperiod och med Feds räntehöjningar i en osäker miljö, är riskerna är högre än vanligt. Det är den största risken i detta scenario.
Nedgångsscenario, 30 procents sannolikhet
En global industrirecession och nedgång för riskfyllda tillgångar. Spridningseffekterna av fallande olje- och råvarupriser slår mot sysselsättning, investeringar och vinster i utvecklade marknader. Den fortsatta nedgången i tillväxtmarknaderna påverkar också utvecklade länders export.
Minskad förmåga att betala sina skulder i tillväxtmarknaderna (kanske en kraftig ökning av dåliga lån och andra stresstecken i Kina) ökar riskaversionen bland investerare. Feds räntehöjningar avstannar efter den första och centralbankerna rullar åter ut kvantitativa lättnader.
Tjänstesektorn fortsätter att växa i USA och Europa visar sig ecessionen vara mild. Regeringar lyssnar, kanske, på Larry Summers och börjar använda finanspolitiken (med inriktning på infrastrukturinvesteringar för att dra nytta av låga räntor). De tioåriga amerikanska obligationsräntorna faller tillbaka till 1,5 procent. Statsobligationer är det enda tillgångsslaget (tillsammans med dollarn) som ger positiv avkastning. Amerikanska aktier faller med 15-20 procent.
Katastrofscenario, tio procents sannolikhet
Världen faller ner i en fullt utvecklad recession som drivs av att USA tappar fart, Fed gör mistsaget att höja räntorna alltför snabbt och en fullskalig kris i tillväxtmarknaderna. Med räntor på (eller under) nollstrecket och ifrågasatta effekter av de kvantitativa lättnaderna, kan centralbankerna inte göra mycket åt detta. Politiker avvisar tankarna på en lättarefinanspolitik. Vinsterna kollapsar och globala aktier aktier faller. Endast de säkraste tillgångarna – schweizerfranc, guld, amerikanska statsobligationer, och tyska statsobligationer – kan ge någon lindring.
Tillväxtmarknaderna har nu sett utflöden i flera år. Det är tydligt att den främsta tillväxtmarknaden Kina är på väg mot en strukturellt lägre ekonomisk tillväxt. Hur kommer tillväxtmarknadernas börser utvecklas 2016 ur ett investerarperspektiv? Och hur ser det ut bortom 2016, på fem års sikt?
Det är frestande att tro att tillväxtmarknader, efter att ha underpresterat fem år, ger bra värde igen. Min åsikt är att man bör undvika en sådan frestelse. Efterdyningarna av överdriven kredittillväxt i nästan alla stora tillväxtmarkander 2009-2011 är ännu inte helt över.
Centralbankerna fortsätter att behöva höja räntan för att skydda valutorna, även på bekostnad av tillväxten. Andelen dåliga lån har bara börjat öka. Det finns en hög sannolikhet för en större kreditkollaps i en tillväxtmarknad under 2016 (troligen Ryssland Brasilien). En stigande dollar och Feds räntehöjningar (jag räknar med att båda fortsätta att stiga nästa år) är otvetydigt dåligt för tillväxtmarknaderna.
Värderingarna är inte särskilt låga (attraktiva företag inom områden som konsumenttjänster är mycket dyra). Det har skett få strukturreformer av det slag som ägde rum under 1990-talet och därefter utlöste den uppåtgående marknaden under 2000-talet i länder som Kina och Brasilien.
På längre sikt – när företagens balansräkningar sanerats, avkastningen på kapital har börjat stiga igen och centralbanker i tillväxtmarknaderna proaktivt tar tag i överhettningsrisken (snarare än att bara följa Fed) – kan bättre demografi och återhämtningseffekten för tillväxten leda till att aktier ger överavkastning igen.
Men jag kan inte se att detta händer under de kommande två till tre åren. Detta betyder inte att det inte finns några tillväxtmarknader värda att investera i nu: jag skulle peka på Mexiko, Taiwan och Indien.
Klimattoppmöte har nyligen avslutats i Paris. Hur viktiga har miljö- samhälls- och bolagsstyrningsfrågor blivit för investerare globalt?
Miljö- samhälls- och bolagsstyrningsfrågor (ESG) är i viss mån en term som fångar allt. Snävt definierat, är det bara samhällsansvar (SRI), vilket vanligtvis innebär att investerare undviker att köpa värdepapper i företag inom branscher såsom tobak, vapen och (sedan nyligen) fossila bränslen.
Dessa är verkligen moraliska frågor för kapitalägarna, och de flesta vetenskapliga undersökningar visar att en uteslutning av en liten del av marknaden av moraliska skäl inte har så stor negativ effekt på avkastningen.
Bredare definierat (som till exempel i FN:s principer för ansvarsfulla investeringar, UN PRI), är det något som varje professionell kapitalförvaltare med ordentlig process för företagsgranskning bör följa. Det är därför över 1400 kapitalförvaltare som har undertecknat UN PRI.
Jag tror att portföljförvaltare är allt mer noga med att kontrollera att de börsnoterade företag de investerar i har bra processer och bolagsstyrningsstrukturer. Årets skandaler i ett brett spektrum av företag såsom Toshiba, Volkswagen och Petrobras, visar hur viktigt detta är. Naturligtvis finns det en gräns för vad investerare kan göra för att minska dessa risker, men de förstår allt oftare att de behöver ha rutiner för att undersöka företag de investerar i. Jag ser att fler och fler stora institutioner har särskilda avdelningar för att övervaka sådana risker.