Möjligheter att tjäna pengar i utmaningarnas tid

Kommer det att vara Donald Trump eller Hillary Clinton som på nya året flyttar in i Vita huset? När detta skrivs har Hillary ett litet försprång i opinionsundersökningarna. När du läser detta, kan stämningen ha vänt. Utfallet är oklart och bör absolut ta höjd för att en bredkäftad fastighetsutvecklare och realityserieskådis om några månader kan njuta av en cigarr i Ovala rummet.

Men kommer president Trump att vara en katastrof? Knappast. Nästan ingen av oss har någon känsla av vad han sagt i valrörelsen. Han verkar vara vulgär, skrytsam, okunnig och principlös. Men om Trump skulle bli president skulle hans stab förmodligen täcka upp för de två första egenskaperna.

Protektionism skulle krympa ekonomin

Hans okunnighet är värre. Det mesta av vad Trump säger om internationell handel, som att USA förlorar på att ha ett handelsunderskott med Kina, är nonsens, trots att det kommer från sådana som borde veta bättre. "Vi har förgäves talat med Kina i många år, medan handelsunderverskottet har svällt ... Nyligen sa premiärministern absurt nog att landets valuta är övervärderad ... Kina måste hotas med en importtull på 25 procent." Trump ? Nej. Citatet är från Paul Krugman, professor, kolumnist för The New York Times och nobelpristagare i ekonomi.

Även hyfsat utbildade rådgivare kommer sannolikt att påpeka för Trump att protektionism skulle krympa den amerikanska ekonomin. Och det kan mycket väl vara så att dessa och många andra initiativ från Trump endast är avsedda att provocera fram bättre erbjudanden.

Jag utesluter inte att Trump, som den sluga affärsman han är, kan förändras, och att världen kommer få färre snarare än fler restriktioner för den fria rörligheten av varor, tjänster och kapital. Precis som Richard Nixon överraskade alla genom dra in Maos Kina i den diplomatiska värme till exempel. Trump skulle möjligen kunna få Ryssland med på ett frihandelsavtal - och jag utesluter inte att en resa eller två till Peking för att radikalt ändra synen på handelsförbindelserna mellan Kina och USA. Poängen är att om Trump blir president, är det mest troliga att hans politik kommer bjuda på positiva överraskning. Hans principlöshet skulle kunna vara en tillgång.

Blir Brexit av?

Britterna har varit att skilja sig från EU, men skilsmässan kommer att ta tid och kan sluta med en folkomröstning. Formellt sett har inte Storbritannien ens ansökt om skilsmässa - det förväntas nu ske i mars nästa år. Sedan följer två års skilsmässoförhandlingar. Under tiden kommer det att vara parlamentsval i både Storbritannien och Tyskland och presidentval i Frankrike. Både EU och Storbritannien kommer att förändras under förhandlingsperioden och Brexit kan bli något annat för båda parter när förhandlingarna fortskrider.

Jag utesluter inte att det skulle kunna sluta med en ny folkomröstning - kom ihåg att folkomröstningen endast var rådgivande och att Storbritanniens oskrivna konstitution sätter all makt till parlamentet. Om du tror att loppet är kört så var åtminstone beredd på att bli förvånad.

Kinesisk konsumtion ingen lösning

Står Kina står inför en hårdlandning? Här är jag osäker. Under fyra decennier har Mittens Rike upplevt enorma inkomstökningar - till glädje för kineserna själva och konsumenter över hela världen.

Under senare tid har tillväxten saktat av. Något annat var inte att vänta. Anledningen till att Kina kunde växa så snabbt så länge var att landet, tack vare kommunismen, började från en så låg nivå landet började att liberalisera ekonomin i slutet av 70-talet. Med en hög inkomstnivå är det mycket svårare att uppnå hög tillväxt oavsett vilken ekonomisk politik som förs.

Det sägs ofta att Kinas ekonomiska modell måste läggas om – genom att få ner investeringarna och öka konsumtionen. Detta är missriktat. Inget land blir rikare genom att konsumera mer. Högre konsumtion, som Kina har upplevt under decennier, beror på att befolkningen arbetat mer, ackumulerat kapital och använt resurser på ett mer effektivt sätt.

För stor offentlig sektor

Problemet i Kina är en alldeles för stor offentlig sektor med massor av offentligt ägda företag som inte drivs med vinst och som hålls under armarna av lagstadgade kreditbeslut. En verklig omstrukturering av den kinesiska ekonomin kräver egentligen bara att man slutför vad Deng Xiaoping startade – att fortsätta med privatiseringar, avregleringar och avbyråkratisering. Något som kommer att ge mer, inte mindre tillväxt.

Frågan är om regeringen är beredd att vidta ytterligare åtgärder i den riktningen. Om den försöker streta emot och fortsätter med subventionerade krediter, kan det sluta med ett knall och fall. Jag är rädd att det kan bli så, men hoppas att jag har fel.

Artikeln är tidigare publicerad i SKAGENs Marknadsrapport 3, 2016

Se också: Ökad osäkerhet om Trump vinner